Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.  Related Paintings of georg von rosen :. | The Explorer A.E. Nordenskiold | Eric XIV, King of Sweden | klassisk | The Prodigal Son | The Christmas Fair |
Related Artists:
st ambrose
Milan; feast day December 7) Bishop of Milan. Raised in Rome, he became a Roman provincial governor. As a compromise candidate, he was unexpectedly elevated from unbaptized layman to bishop of Milan in 374. He established the medieval concept of the Christian emperor as subject to episcopal advice and censure when he forced the emperor Theodosius to seek forgiveness from the bishop, and he opposed tolerance for adherents of Arianism. He wrote theological treatises influenced by Greek philosophy, including On the Holy Spirit and On the Duties of Ministers, as well as a series of hymns. His brilliant sermons and personal example converted St. Augustine.
MIERIS, Willem van
Dutch Baroque Era Painter , b. 1662, Leiden, d. 1747, Leiden, Dutch painter, was the son of Frans van Mieris sr.. His works are extremely numerous, being partly imitations of the paternal subjects, or mythological episodes, which Frans habitually avoided.
Josse Lieferinxe
active in Provence 1493-1505/08 was a South Netherlandish painter, formerly known by the pseudonym the Master of St. Sebastian. Originating in the diocese of Cambrai in Hainaut, then part of the territories ruled by the Dukes of Burgundy. Josse Lieferinxe was documented as a "Picard" in the regions of Avignon and Marseille at the end of the fifteenth and in the early sixteenth centuries. He was first mentioned in Provence in 1493. Thus he figures among the painters of the Provençal school, whose most prominent members in an earlier generation had also been from the far north of the French-speaking world Barth lemy d'Eyck and Enguerrand Quarton. In 1503 he married Michelle, a daughter of Jean Changenet, the most prominent painter of Avignon, in whose atelier Lieferinxe may have matured his style. He was last mentioned living in 1505, and in 1508 as deceased. Before he was identified by Charles Sterling who linked his work with a document, his artistic personality was recognized, as the "Master of St. Sebastian", through a former retable of eight scenes depicting the acts and miracles of Saint Sebastian and Saint Roch, protectors against the plague, which was commissioned in 1497 for the church of Nôtre Dame des Accoul's in Marseille. Bernardino Sismondi, who originally received the commission, died, however, before he could finish the work.